Sexuella trakasserier och sexuellt ofredande är något som sker dagligen. Det är tyvärr vardagsmat för många tjejer och även om du själv inte blivit utsatt känner du kanske någon annan som blivit det. Vi pratade med tre vanliga tjejer om var risken för att bli utsatt är som störst, vad man ska göra ifall man blir utsatt och varför det händer.
Enligt lagen skiljer man på sexuella trakasserier och sexuellt ofredande. När någon utsätts på arbetsplatsen, universitetet eller skolan kallas det sexuella trakasserier, men om det sker på andra platser kallas det sexuellt ofredande. Exempel på sexuella trakasserier och sexuellt ofredande kan vara när man tar på någon på ett sätt som personen inte gillar, att sprida rykten eller att anspela på sin sexualitet genom kroppsspråk eller i sättet man talar, till någon som inte vill det.
Men ibland är lagen en sak, den upplevda verkligheten en annan. Vi frågade tjejerna Sara, Lovisa och Alice* om deras tankar kring sexuella trakasserier och sexuellt ofredande:
VAR OCH I VILKA SAMMANHANG TROR NI DET ÄR STÖRST CHANS ATT BLI UTSATT?
”För mig har det mesta hänt ute på krogen eller i liknande miljöer” säger Lovisa.
Sara instämmer:
”Ja, och på jobbet har jag upplevt det också. Det händer även på sommaren: när jag har haft klänning eller shorts på mig så finns det män som ropar efter en.”
HUR REAGERAR NI NÄR DET HÄNDER?
”Jag blir rädd och känner mig obekväm, det är svårt att veta hur man ska reagera. Jag blir självklart arg och vill säga ifrån, men det är svårt. Ibland känns det som att det är mitt fel att jag blir obekväm” säger Alice. ”Man känner sig maktlös”.
”Jag skulle tro att killar kanske tänker att vi blir smickrade när de skriker ord efter oss, eller tar oss på rumpan ute på krogen” säger Sara. ”Men så är det inte, det är obehagligt när någon man inte känner tar på ens kropp utan tillåtelse”.
Lovisa stämmer in med de andra tjejerna:
”En gång när jag var ute och dansade med mina vänner kom det helt plötsligt en okänd man och lyfte upp mig bakifrån och gick iväg med mig ifrån dansgolvet. Han släppte ner mig lite längre bort och sa att han ville skoja lite eftersom jag var så söt. Men det var inte skoj för mig: jag hade ju inte en aning om vad han hade för intentioner. Det är som du säger Alice, man känner sig maktlös.”
”Det känns som att det inte är helt okej att säga ifrån heller. Jag har fått höra flera gånger att jag ”inte ta det så seriöst”. Men det är svårt att inte ta det seriöst när man känner sig obekväm och jag tycker heller inte att man ska intala sig själv att det är okej” fortsätter Sara.
VAD TROR NI DET BÄSTA SÄTTET ÄR FÖR ATT MOTVERKA SEXUELLA TRAKASSERIER OCH SEXUELLT OFREDANDE?
”Först och främst ska man veta att det aldrig är ens eget fel, man ska aldrig ta på sig skulden. Det ska inte spela roll vad man har på sig för kläder och dylikt. Det är alltid gärningsmannens fel och det är viktigt att tänka på” säger Lovisa.
”Nej precis” säger Sara. ”Jag tror det är jätteviktigt att informera om det, som vi gör nu. Om ingen pratar om det som ett problem kommer det inte heller ses som ett problem. Det är svårt för oss att göra något annat än att säga ifrån när det händer och hoppas att personen inte gör om det. Jag har aldrig anmält till polisen någon gång, men sexuella trakasserier är faktiskt ett brott som går att anmäla och det är viktigt att komma ihåg.”
Ingen ska behöva utsättas för sexuella trakasserier eller sexuellt ofredande. Så ta det du känner på allvar och säg ifrån ifall något inte känns bra. Och kom ihåg – det är aldrig ditt fel.
*Sara, Lovisa och Alice heter egentligen något annat.